Planet var lite försenat och jag väntade mycket otåligt på Arlanda och vankade fram och tillbaks och gjorde av med en hel förmögenhet på parkeringsavgifter.
Men så kom han gående med sin väska över axeln. Lång, smal och brun och med världens största, vita smajl i hela ansiktet. Att jag inte dånade och föll ihop i en våt fläck på golvet. Baaah! Han är så vacker! Och han är min. Min Kärlek!
Vi har inte gjort ett endaste nyttigt handtag i helgen. Vi har bara umgåtts med varandra, hud mot hud, mun mot mun.
Igår tog vi en långpromenad på två timmar i Hågadalen i snöovädret. Vi kände oss lite som barnen på Frostmofjället. Det var bara geten som fattades.
När vi kom hem drack vi varm glögg, åt bullar och pepparkakor och fikon och kurade under en filt med massor av ljus tända. Det var så mysigt!
Vi kollade på film och pratade och satt tätt, tätt tillsammans i soffan hela kvällen.
Nu är Kärleken på jobbet och väntas hem med sushi om ett par timmar. Jag har varit i skolan och agerat hjälplärare för yngrekursare i nötreproduktion. Det var ett äventyr att ta sig dit och hem igen med buss vill jag lova (för bil utan vinterdäck var det liksom inte tal om) och jag var kall ända in i märgen när jag stapplade in genom dörren här.
Då var det gott med hett kaffe och en dusch så varm att huden nästan blev skållad.
Men jag älskar snö! Jag har hängt upp en talgboll i trädgården och blåmesarna och tall-joxarna går bärsärk medan koltrasten sitter på marken och väntar på att något ska trilla ner. Frank Sinatra i högtalarna och adventsstake i fönstret. Nu blir det en apelsin och lite tända ljus.
