Det blev en resa till igår. Av det knepigare slaget. En kossa som blött från carpus ett par dagar - det ville inte sluta blöda trots att de försökt lägga tryckförband. Kossan hade gissningsvis förlorat 5-10 liter blod. Nu blödde det ännu mer. Avbytaren sa att det inte var en artärblödning.
Höhö.
Nänä, inte alls. När blodet står som en stråle 1½ meter ut från kossan vet jag inte riktigt om man kan kalla det för något annat än en artärbödning.
Jag försökte lokalbedöva utan att sedera kossan, men det var risk för både liv och lem, så jag fick sätta hårt mot hårt och säga att antingen ger jag kossan lugnande eller så åker jag härifrån och kossan förblöder. (De ville inte att jag skulle ge lugnande eftersom det är karens på mjölken.)
Det var en gammal böld på carpus som "ätit upp" en artär. Eftersom kärlet var uppätet stod det inte att finna, trots att jag gjorde det lilla hålet i carpus större och större. Jag rotade och petade med min moskitopeang, men kärlet lös med sin frånvaro.
Avbytaren pratade om att jag bara skulle sy ihop huden. Jomenvisst, en artärblödning brukar ju sluta då.
Jag ringde min bakjour, som inte svarade. Jag ringde chefen, som inte svarade. Jag ringde en annan kollega som svarade men som sov och som druckit vin till maten och inte kunde köra.
Det hela slutade med att jag stasade av den pissblödande artären med en rulle gasbinda som trycktampong och mer gasbinda runt om, sen snögg och till sist silvertejp. Jag satte två stygn i huden också för att göra avbytaren nöjd. Det blödde inte när jag åkte därifrån, men hur det blir när tryckbandaget tas av står skrivet i stjärnorna.
Sur och irriterad och missnöjd kom jag hem mitt i natten. En bakjour ska väl för sjutton vara bakjour och svara i telefon?! Inte lämna mig helt ensam?! Bah!
Att det dessutom varit en ganska pissig dag med ensamhet och besvikelse och dessutom Fars Dag gjorde det hela inte bättre.
Jag vill också ha en far att fira!
Idag tog jag sovmorgon och hoppade över telefontiden, eftersom jag hade en jäkla huvudvärk när jag vaknade. Jag bad om snabba resor under dagen eftersom jag skulle till frissan på eftermiddagen.
Jag fick bara två resor. Den ena var att spruta en ko som skulle brunstsynkroniseras. In, ut, sprut, slut. Jag höll på att blåsa bort på kuppen. Jösses, vilket väder. Vinden tar i här ute på slätten vill jag lova. Jag försökte undkomma regnet genom att snabbt öppna bakluckan på bilen och ställa mig där under. Höhö, det regnade vågrätt, så jag blev dyngsur ändå. Och allt inne i bilen också för den delen.
Den andra resan gick bra den också. Två juverkollar, en gynundersökning på en kossa som bonden trodde hade en cysta eftersom hon inte brunstade som hon skulle och när hon brunstade betedde hon sig som en tjur. Nog hade hon en cysta alltid. En stooor follikelcysta. Hon fick en skvätt Receptal (GnRH).
Så var det en kossa med en konstig svullnad på bröstet/buken. Jag tvättade och aspirerade med kanyl och spruta och ut kom bara blod. Ett gigantiskt hematom alltså. Hon fick lite smärtstillande.
Så var det en ko med en svullnad på ett bakben. Jag kände mig säker på att det var en böld. Så jag tvättade och sen stack jag hål på den. Och nog var det en böld alltid. Varet formligen sprutade ut. Det var väl 1½-2 liter var i bölden. Whohoo, det var superkul! Som att klämma en jättestor finne!
Det var dagens värv.
På kvällen var jag hos frissan. Jag fick lite nya slingor och så klippte jag topparna och fixade till luggen lite. Egenligen skulle jag vilja klippa av mig håret och bli korthårig igen, men nu spar jag inför balen så att jag kan ha nån snygg uppsättning. Jag är mycket nöjd med färgen. Mitt eget bäverfärgade hår uppblandat med rågblont och några röda slingor i.
Nu måste jag bara sola lite solarium så att jag inte ser ut som ett spöke i min fina klänning.
Kärleken åker utomlands en vecka på lördag morgon, så jag har bestämt mig för att åka direkt härifrån till Uppsala på fredag efter jobbet så vi hinner ses några timmar innan han åker.
Saknaden är stor!
Imorgon är det dags för jour igen. Den sista jouren för den här gången.
