Jourhelgen så här långt har varit relativt lugn. Det är mest på mornarna och förmiddagarna det har varit något att göra.
Förutom tvillingkalvningen i fredags kväll har helgen hittills bjudit på en häst med kolik (det sista man vill höra i telefon klockan sju en lördagsmorgon), fem juverinflammationer, två kalvningsförlamningar och en sjuk kalv. Jag hoppas att det inte blir så mycket mer. Hoppas kan man ju alltid.
Imorgon är sista anmälningsdagen för examensceremonin och balen på slottet och jag sitter och känner mig lite beklämd och ledsen. När den preliminära anmälningslistan gick runt i klassen tidigt i höstas hade övriga kursare anmält mellan fyra och femton gäster var till balen. Den enda som jag hittills vet kommer till balen är Kärleken. Det känns ju sådär kul... Jag önskar att jag vore rik så att jag kunde bjuda alla jag känner på balen, eftersom det verkar vara pengarna som är det största problemet. (Ett kuvert kommer gå på runt en tusenlapp.) Men så rik har jag inte blivit. Än.
Och är det inte pengarna som spökar, så är det bristen på högtidsklädsel. Hur många har en balklänning eller frack hängandes i garderoben, liksom? Man kan ju köpa eller hyra, men där kommer pengarna in i spelet igen...
Till ceremonin i aulan (som förmodligen blir gratis eller åtminstone inte lika dyr och som inte har någon dresscode) verkar det dock vara ganska många som vill komma och det är jag glad över.
Bor du i Uppsala med omnejd eller vill besöka Uppsala 10 januari så är du hjärtligt välkommen på min examensceremoni och bal på slottet. Skriv en hemlig kråka i gästboken senast måndag 10/11.
Hälsar en lite besviken och lite ledsen liten Mysa som känner sig en smula ensam.
