Det blev en ganska miserabel början på dagen med mensverken från helvetet (igen) och en missnöjd djurägare på telefon.
Jag hade jourtelefonen på dagen och naturligtvis ringde det en bonde med en kossa som fastnat i en grind och fläkt upp huden på ett bakben ända in till skelettet. Så allt annat fick stå tillbaks och jag blev bara senare och senare till de andra besöken.
Jag lyckades bra med den skadade kossan i alla fall och efter en massa stress och magsyran pumpande hann jag med de andra besöken också. Jag lyckades också bra med en spenamputation, ett ingrepp jag aldrig utfört tidigare.
Jag var helt slut när jag äntligen kom hem och satte mig med alla journalerna och diskade alla instrument och packade om bilen.
Maten var klar när jag klev innanför dörren här hemma och jag åt tills jag nästan storknade - jag hade inte hunnit äta något på hela dagen. Sen föll jag ihop i en hög på soffan och somnade.
Då ringde jourtelefonen. Såklart. En kossa som inte kunde kalva. Djurägaren kände bara en svans. Ånej, inte en till stussbjudning! En fredagskväll, alldeles själv. Jag gick igenom i huvudet hur man lägger epidural och i vilken ordning jag skulle göra allt och alla instrument jag skulle behöva ha med mig in.
Iklädd galonbyxor, rektalrock och gummistövlar klafsade jag in i lagårn, utrustad till tänderna med allt man kan tänkas behöva i slika fall.
Kossan stod upp - det var det första bra tecknet. Det är mycket enklare att lägerätta en stående ko! Så gick jag in och kände hur kalven låg. Visst kom den med rumpen först. Men dessutom kunde jag känna hasspetsarna. Det var det andra bra tecknet. Kossan var trött och orkade ine krysta så bra - det tredje bra tecknet - det är förbannat svårt att göra något, vad som helst, när kossan krystar som en tok. Jag grabbade tag i ena bakklöven på kalven och drog samtidigt som jag tryckte in hasen. Plopp så var ena bakbenet ute. Samma procedur på andra benet. Kedjor på på båda bakbenen och sen fick bonden och drängen dra. Plopp, så kom kalven ut. En kvigkalv som dessutom levde. Jag gick in och kände igen och minsann, låg det inte en till kalv där inne och skräpade. Den låg rätt, så det var bara att fiska upp den från botten av livmodern och dra. Plopp, så kom den också ut. Ännu en levande kvigkalv.
Haha! Gudars, så kul det var! Två levande kalvar. Och båda kvigkalvar dessutom. Man vill inte ha en kvigkalv och en tjurkalv - då blir kvigkalven nämligen infertil och värdelös för en mjölkbonde.
Hela proceduren tog en kvart eller så. Ingen epidural, inget knökande och bökande. Inga mosade armar. Men två levande kvigkalvar!
Kossan var lite vinglig och har haft pares tidigare, så hon fick lite kalk under huden innan jag gick. Annars hade jag säkert behövt åka ut imorgon bitti igen och jag vill ha sovmorgon.
Jag känner mig så himla duktig! Det var så coolt att dyka in i kossan och lägerätta medan tre stora, starka karlar står bredvid och tittar på. Det känns lite extra bra när man klarar av sånt när man är liten och spinkig tjej med blont, lockigt hår. Jag kände mig som värsta superveterinären.
Slutet gott, allting gott!
Tänk att få (bra) betalt för att göra såna här roliga saker! Helt sjukt bra!
