Igår var det en hektisk dag, jag hade fullt upp. Först ut till en gård där en kviga höll på att kalva, bonden tyckte det såg konstigt ut.
Och det kunde jag väl hålla med om. Det var inga klövar som stack ut, det var en svans. En stussbjudning med framåtslagna bakben. Höhö! På en kviga... Det var trångt och hon hade vasst bäcken och hon krystade och krystade. Jag nådde precis fram till ena benet med fingertopparna men att få runt en kedja var helt omöjligt. Mina armar blev helt mosade varje gång kvigan krystade och det gjorde så ont! Jag låg raklång på mage och kravlade och kröp i dyngan och mitt hår och ansikte var kletigt av fostervätska, glidslem och dynga.
"Det är tur jag valt ett akademiskt yrke" tänkte jag när jag låg där.
En kollega kom och hjälpte mig. Vi la en epidural och kollegan har ungefär en halvmeter längre armar än jag, så han kunde nå fram så att han kunde lägerätta och få ut bakbenen först istället för svansen.
När allt låg rätt skulle kalven ut också. Som vi drog och slet! Vi var tre som drog och en som kontrollerade att kalven inte fastnade på vägen. Herregud, som den satt! När höfterna väl kommit ut tog vi en paus. Så drog vi lite till och plötsligt sa det "plopp" och ut for kalven som korken ur en champagneflaska. Jag hamnade underst i gödselrännan, ovanpå mig hamnade 120-kg bonddräng och 80 kg djurägare. Uff!
Akademiskt yrke var det ja.
Kalven var död men förhoppningsvis klarar sig kossan.
Det tog ju ett tag, det där. Ett par timmar eller så. Så jag blev lite sen till nästa gård. Det var meningen att jag skulle kolla på fyra kor där, men "när jag ändå var där", så kunde jag kanske titta på några till. Det blev åtta kor tillsist. Ett par komplicerade fall med provtagningar och lite hjärngympa, men det mesta var ganska enkla saker. Det som tog tid var att springa fram och tillbaks i den där stora lösdrifen och hämta grejor och provtagningsmaterial och sprit och bomull och rektalhandskar och glidslem och medikamenter och och och
Det tog ett par timmar, det också.
Sen hade jag bara ett besök kvar. En mastit, så det gick i alla fall fort.
På stationen hade jag massor av ackumulerat pappersarbete och alla mjölkprover skulle sättas och blodprover skulle köras och alla apparater krånglade. Allt från centrifugen till hematologiapparaten.
Så det blev en sen dag. Men när jag kom hem fick jag bruna bönor och fläsk. Det är en av mina favoritätter. Jag skulle kunna äta tills jag sprack. Det var inte långt ifrån igår. Jag hade ju inte hunnit käka någon lunch, så jag var helt utsvulten.
Idag har det i alla fall varit lugnt. En hästvaccination och en halt häst som var det konstigaste jag sett. Jag undersökte och undersökte och klämde och kände, jag till och med rektaliserade. Till slut fick jag remittera den till Skara. Jag är så himla nyfiken vad som felas den hästen, det var hemskt mystiskt, alltihop.
Jag hade jouren under dagen och den enda som ringde var en orolig matte till en urgammal hund med ett rinnande, rött öga. Eftersom jag var klar för dagen kunde jag lindra mattes oro genom att kika på hunden.
Jag är så trött, så trött. Det är en ren plåga att gå upp på mornarna, trots att jag går och lägger mig kring 21 på kvällarna.
Imorgon har jag jour hela dagen, kvällen och natten. Jag hoppas att det blir lugnt.
Det är kul att jobba! Man har så mycket fritid! Och ja, jag har fortfarande valt världens bästa yrke. Akademiskt eller inte.
