Fredagen var helt galen. Jag jobbade som en tok inne på stationen. Någon hygglig kollega hade bokat in fyra hankattskastrationer på halvtimme. Behöver jag säga att det tog längre tid än så?
Jag var 20 minuter sen, men lyckades minska förseningen till bara 10 minuter till sista patienten innan lunch. Det var ett riktigt knepigt fall med en halt hund. Det tog låång tid, så lunch kunde jag ju glömma. Det slutade med att jag remitterade hunden till Skara. Jag vete sjutton vad som felades det lilla djuret.
Sen en HD-röntgen efter (den obefintliga) lunchen och den var såklart dubbelbokad med en katt med otit. Jag sprang som ett skållat troll.
Men 20 minuters försening lyckades jag jobba in så att jag kunde sluta 20 minuter tidigare. Tack och lov för det, eftersom jag skulle köra hela vägen till Uppsala med släp.
Jag kastade mig i bilen och körde norrut med släpet och hoppades innerligt att det inte skulle bli så bedrövligt halt och snöigt som de varnat för, eftersom jag inte har vinterdäck på varken bil eller släp.
Jag var spänd som en stålfjäder hela vägen och vågade inte stanna mer än en gång då jag var tvungen att tanka och gå på toa. Ju senare det blev, desto kallare blev det ju och jag ville helst komma fram innan det blev minusgrader och blixthalt.
5½ timme efter avfärd körde jag äntligen in på gården och Kärleken öppnade bommen för mig. Ljuvliga, underbara, vackra Kärlek! Som jag saknat honom! Och längtat!
Efter en massa mys och pussar och kramar och hångel (lite mat blev det också mellan varven) började jag pyssla med alla mina kartonger och prylar som jag släpat upp. Jag höll på till sent på natten.
Igår, lördag, fortsatte jag pysslandet efter frukost och på eftermiddagen åkte vi till Ikea och köpte ännu en ny bokhylla. Vi möblerade om i sovrummet för att få plats med den nya bokhyllan och det blev betydligt bättre med den nya möbleringen. När vi får köpt vår nya säng och får upp tavlorna på sina rätta platser kommer det bli supermysigt!
På kvällen åkte vi till Kärlekens ex och hennes man. De fick en liten son för en knapp månad sedan, så vi var ju tvungna att inspektera den nya lilla människan. Åh, vad jag vill bygga en egen liten! Får jag bara ett jobb så...
Vi bylsade på oss massor av kläder och sen tog vi en lång promenad tillsammans ute på kyrkogården och tittade på alla ljus. Jag höll på att frysa ihäl, trots långkalsonger, vantar, mössa och halsduk.
När vi kom tillbaks blev vi bjudna på fika. Eftersom både jag och Kärleken var trötta stannade vi inte så länge.
Jag höll på att somna i soffan när vi kom hem, men eftersom jag inte packat upp alla böcker ur kartongerna än, så satte jag igång med det.
Nu har vi tre stora Billy-bokhyllor och en stor Expedit-bokhylla fyllda med böcker och det finns fler böcker kvar att lasta in. Och Kärleken har ytterligare två Billy-bokhyllor fulla med böcker kvar i Jämtland hos sina föräldrar. Vi kommer få skaffa oss ett hus med ett rum klätt med bokhyllor från golv till tak om vi ska få plats med allt!
Idag åkte vi hem till min lägenhet och lastade på soffan, sängen, tvn, en lampa och ett nattduksbord på släpet.
Innan jag åkte söderöver igen fick jag en present av Kärleken. En grön ballong med mitt namn på. Jag blev så glad att jag grät! Det är en av de finaste presenterna jag fått! Jag älskar ballonger. Och jag älskar min Kärlek. Han gör mig så lycklig! Han är den vackraste människan jag vet! Jag får aldrig nog av hans starka armar, hans glittrande leende, hans lukt och lugna andetag. Jag vill för alltid ligga kvar i sängen på hans axel och snosa i hans halsgrop med handen på hans höftbenskam. Han gör mig galen av åtrå och galen av kärlek.
Och nu sitter jag här, 42 mil från min Kärelek och längtar mig fördärvad. Om tolv dagar ses vi igen. Tolv långa dagar...
