Ibland glömmer jag bort mina inre bilder. Jag glömmer att använda dom. Istället fastnar jag i känslor, bilder och sanningar från förr. Det blev så tydligt för mig inatt. Jag vaknade efter en mardröm och grät, kunde inte somna om. Känslan i kroppen, precis som då. Det hjälpte inte att prata med Kärleken, inte att gråta, inte att andas. Jag kunde inte somna om. Allt det vidriga fanns kvar, jag satt fast.
Ända tills jag mindes bilderna. Ända tills jag koncentrerade mig hårt, hårt på att vuxa Mysan gick ner för den där källartrappen, såg den lilla Mysan där i gillestugan, såg vad hon varit med om. Alla detaljerna. Detaljerna är viktiga! Alla färger, alla möbler och tavlor. Och jag gick fram till den lilla Mysan där i den gröna stickiga soffan. Lyfte upp henne, vände mig om och bar henne upp för trappan och bort. Lovade att ta hand om henne, att aldrig, aldrig svika henne. Jag höll henne nära, nära och strök hennes hår medan vi gick ut genom ytterdörren och bort längs vägen.
Jag somnade som en stock.
Förövrigt händer inte så mycket. Igår var jag hos "mina" kor för sista gången. Jag satt några timmar med examensarbetet innan Kärleken kom hem från jobbet.
När han kom hem åkte vi direkt och köpte en tv-möbel. Vårt första gemensamma inköp! Vi är supernöjda!
Nu är det bara resten av möblerna kvar... Köksbord och stolar ska vi kolla på idag. Det blir nog fint här när det blir klart. Fast nytt kakel i köket och ett nytt badrum hade ju inte skadat, om man säger så...
