Hmm, mja, det kan ha gått med lite tur. Jag vet inte. Om jag klarade mig så var det inte med stor marginal. Om jag inte klarade mig så var inte heller det med stor marginal. Jag kan alltid skylla på att jag, ett par timmar innan tentan, fick migränkänningar. Mycket typiskt!
Om jag klarade tentan, så har jag klarat alla tentor under hela utbildningen på första försöket. Står det G på tentan när jag får den åter, så är det jag som ska fira. Det kan du hoppa opp och sättarej på!
Aldrig mer behöver jag panikplugga. Aldrg mer ha tentamagknip på morgonen och göra flera mer eller mindre hysteriska toabesök innan jag åker. Inget mer sittande med tentafrågor framför sig och pressen att svara och svara något begåvat till på köpet. Går det att begripa? Herregud, lilla jag har klarat en hel veterinärutbildning! Och jag behöver aldrig mer göra om det! Förhoppningsvis (om jag klarat den här tentan) behöver jag aldrig mer skriva en tenta!
No more, I say! No more!
De flesta kursare hade klätt upp sig och var jättefina. Jag försökte snofsa till mig lite med finklänning och lite smink. Det blev ingen balklänning, eftersom jag ännu inte äger en dylik. När mamma kommer hit i oktober har hon lovat att vi ska köpa en. Det blir hennes examenspresent till mig.
Jag ska övertala grannen att hon ska komma på min examensbal. Så kan jag komma på hennes. Bal på slottet... Jag minns när vi stod på kurslabb på BMC och tittade ut på slottet genom fönstret och suckade, precis som Askungen: "Vad är väl en bal på slottet". Det var fem år sedan. FEM år!
Jag längtar tills grannen kommer tillbaks hit till civilisationen från de Värmländska skogarna!
Förövrigt står jag inför ett val och jag velar å det grövsta. Valet gäller mitt efternamn. Ska jag behålla det knepiga, långa dubbelefternamnet som är Exmannens, det som det bara finns tre som heter i Sverige. Det som ingen kan stava till och ingen kan uttala, knappt jag själv. Eller ska jag byta till mitt flicknamn? Det som är enkelt och ganska fint. Ett namn som kommer från min far, men som jag vill återerövra och göra till mitt. Ett namn som inte är något speciellt och som ingen egentligen kommer ihåg.
Vad hade du gjort? Och varför?
Nu ska jag nog krypa ner i sängen. Kärleken är i Jämtland på 30-årskalas och jag saknar mig fördärvad. Det var meningen att jag skulle följa med, men så låg tentan så sent på dagen, så jag fick vackert bli kvar här. Det hade varit så himla kul att träffa alla hans vänner och hans familj. Nåja, det får bli en annan gång. På måndag hämtar vi hans soffa på Mio. Härlighet!
