Tjejkvällen med grannen blev lyckad. Hon hade med sig sin drinkmixer, så vi drack ett antal drinkar innan vi drog iväg ut. Det var i ett lindrigt nyktert tillstånd vi promenerade från kajen dit grannens sambo körde oss.
Jag var nöjd över att tjejkvällen blev av, ett tag blev jag orolig att jag skulle behöva ställa in och åka till Ackis istället. Mensvärken från helvetet. Sådär så att det inte går att stå ut. Morfinont. Det höll i sig bara en timme, sen släppte det. Tack kära någon för det! Maxdos Alvedon (och ingen Dexofen!) tog udden av den resterande smärtan. Tveksamt om det är bra att mixa paracetamol och alkohol dock...
Vi gick till Saluhallen. När vi kom dit var det inte särskilt mycket folk där, så vi passade på att fylla på med lite mer alkohol tills att dansgolven började fyllas. Jag feströkte till och med. Det säger en hel del om min nykterhetsgrad... När jag såg tre fingrar istället för ett, tyckte jag att det var bäst att ta det lite lugnt med både alkohol och cigaretter.
Vi dansade i princip tills att stället stängde. På övervåningen var det bättre med plats, men sämre musik. På nedervåningen var det lite bättre musik, men väldigt trångt och väldigt mycket konstiga (och närgångna) människor.
Man vet att man är för gammal för att vara ute och slarva på dansgolv när man måste vila mellan varven för att knäna värker som hos en gammal giktbruten tant. Hrmf!
Jag blev så fascinerad över ett fenomen som jag bevittnade under kvällen. Ut på dansgolvet kom två tjejer som alldeles tydligt inte var straight. När de hånglade lite lätt på dansgolvet sa det bara "swosh" så var de fullkomligt omsvärmade av killar som glodde helt ogenerat, nästan dreglande. De var som flugor kring en hästlort.
Varför? Mycket fascinerande, måste jag säga. Och obehagligt och... ja, jag hittar inte rätt ord här.
Dessutom kan man fundera över varför vissa män (i det här fallet) tar sig friheten att ta på en kvinnas bröst. Vad är det som gör att just den här mannen försöker om och om igen, trots att jag handgripligen tar bort hans hand från mitt bröst och vänder ryggen till? Då försökte han få in sin hand mellan min arm och kroppen. För i helvete! Och vad är det egentligen som gör att man som tjej på något vis får "räkna med" såna övergrepp när man är full och ute och dansar? Om jag varit nykter och promenerat på stan hade samma beteende lett till en polisanmälan för sexuellt ofredande.
Men vad är egentligen skillnaden? I mina ögon - ingen alls.
Så visst hade vi roligt, jag och grannen. Men i ärlighetens namn tänkte jag mest på Kärleken. Önskade att han var där, med sin kropp nära min. Hans starka armar, hans mjuka läppar och glittrande leende. Hans mjuka kantighet och vackra nyckelben.
Så när grannens sambo kom och hämtade oss fick han köra mig hem till Kärleken, att sova själv var otänkbart.
Jag försökte verkligen vara tyst, men med så pass mycket alkohol i kroppen var det inte lätt att koordinera rörelserna. Kärleken vaknade såklart, stackarn. Men det kanske var bra det, eftersom han bara lagt sig på sängen för att vila efter jobbet sju timmar tidigare. Han låg ovanpå överkastet med kläderna på och oborstade tänder.
Så vi gjorde oss iordning för natten tillsammans (i ärlighetens namn orkade jag inte göra mer än att borsta tänderna) och sen fick jag somna på hans axel. Kärleken skrattade åt mig när jag tog snedsteg och nästan missade hans mun när jag ville pussas.
Jag märkte aldrig när Kärlekens klocka ringde och han gick upp för att gå till jobbet. Själv vaknade jag kl 8 och fick för mig att jag var tvungen att åka hem till mig. Jag vet inte vad jag tänkte, något slugt var det, det minns jag.
Jag skulle cykla, men jag hittade inte min cykel, så jag promenerade istället. Jag undrar om jag inte sov medan jag promenerade, för jag minns bara fragment av promenaden. Tveksamt om jag var riktigt nykter faktiskt. Eller så var jag bara fantastiskt trött.
Jag vaknade hemma runt lunch och kunde inte alls begripa varför jag gått hem så tidigt på morgonen. Jag måste varit en syn: håret på ända med smink över halva ansiktet, raglande längs med vägen i Gottsunda tidigt en söndagsmorgon. Jisses, de som såg mig måste absolut trott att jag haft bortamatch.
Bra mådde jag inte när jag vaknade. - Huvudvärk [check] - Illamående [check] - Törst [check] - Saltsug [check] - Fettsug [check] - Trötthet [check] Det enda som fattades var ångest och den är jag glad att jag slapp!
Till frukost blev det läsk och chips och efter en lång dusch sov jag några timmar på soffan.
När Kärleken kom från jobbet hade han med sig pizza och godis till sin bakfylletjej. Det är en man som vet vad en kvinna behöver, höhö.
Idag har jag inte gjort mycket. Börjat planera för examensarbetet. Jag startar med datainsamlandet nu till veckan. Det ska bli kul. Är lite rädd att glömma bort någon viktig parameter bara.
Jag har varit ute och shoppat lite också. Eftersom jag och Kärleken inte är sambos (än - inte förrän i januari) behövs dubbel uppsättning av allt sånt där som man inte orkar dra med sig varje gång man ska sova över hos den andre. Schampo, tandborste, deo etc. Så jag har köpt på mig ett lager sånt. Även köpt en julklapp (japp!) till Lillan och en liten mössa till henne som jag vet att Svägerskan önskade sig.
Eftersom jag och Kärleken varit ett par i tre månader idag har jag också köpt en liten töntig present till honom. Han såg en kudde han ville ha när vi var ute och gick i affärer härom dagen. Men han tänkte inte köpa den förrän han fått sin soffa levererad. Idag köpte jag den åt honom. Kudden alltså, inte soffan. Den ska han få när han kommer hem från jobbet sent ikväll.
Han ringde tidigare ikväll och frågade om han kunde komma och hämta sin matlåda som han glömt i mitt kylskåp. Jeeez, jag tappade matlusten. Jag blev jättenervös över att han skulle komma i målad polisbil och uniform och ringa på min dörr. Herregud, exakt hur patetisk får man lov att vara?!
När han kom vågade jag bara se honom i ansiktet, jag vågade inte titta på hans uniform. Vad i hela friden är det med mig?! Jag är verkligen jätterädd för poliser! Men min polis är Sveriges vackraste, let me tell you. Kvinnor som gillar män i uniform lär bli tokiga när de ser honom! Och han är min pojkvän! *flinar lyckligt*
Jag är så glad att jag hittat Kärleken, att jag får uppleva den totala förälskelsen och kärleken. Den som drabbar en som en sjukdom, både kropp och själ. Som inte går att stå emot. Som gör att man inte kan tänka en redig tanke, som gör att kroppen känns som ett tomt värkande hål av saknad när Kärleken inte är nära och som gör att man nästan brinner upp av åtrå när han är nära.
Det är det största och mest underbara jag varit med om och det är samtidigt det läskigaste. Att ge sig hän så fullständigt medför att man gör sig otäckt sårbar. Jag sätter hela mitt hjärta på spel här, lägger det i potten och hoppas att jag inte får det krossat. Men om jag får det, så är det värt det. Det är värt allt att få vara såhär levande och närvarande, sårbar och hudlös.
