nytt | arkiv | profil | maila | nyaste gästboken | länkar | layout | d-land


Tiden
2008-08-03 @ 21:22

Ju längre tiden går, desto långsammare tycker jag den går. Om exakt en vecka är jag tillbaks i Uppsala och Kärleken. Det känns som en hel evighet. Hur lång tid är egentligen en vecka? Kan man längta såhär utan att gå sönder?

Jag blir fortfarande förvånad över styrkan i det jag känner. Hur intensivt allt känns. Både det onda och det goda. Hur tunnhudad jag blivit. Hur nära och levande jag är. Med allt vad det innebär.

En vecka...

Det är förvisso underbart med de intensiva helgerna tillsammans, då vi tar tillvara på varje sekund med varandra. Då vi knappt vill sova, för att inte missa ett ord, en smekning. För att ladda upp inför flera veckor isär.

Men hur underbart det än är, så är det ansträngande. Jag längtar efter vardagen tillsammans med Kärleken. Att ligga i sängen och vakna av att han kommer och lägger sig när han kommer hem från ett nattpass. Att sitta i soffan när han sticker nyckeln i låset och kommer hem. Att laga mat tillsammans. Att slumra i soffan framför tvn. Att komma hem till en lägenhet som inte är tom och ödslig, utan till en levande lägenhet full av kärlek och värme. Att sitta med tända ljus i varsin ände av soffan och tåflirta medan vi läser i varsin bok och höstrusket viner runt knuten.

Vardagen med Kärleken. Jag längtar så att jag nästan glömmer bort att leva här och nu.

Helgen har varit lugn och skön. Mamma kom hem från sjukhuset idag. Alla undersökningar och prover var helt normala, så det var "bara" den gamla vanliga lägesyrseln. Verkar dock vara vidrigt. Som att spännas fast i en karusell och snurra runt, runt i dygn efter dygn, en karusell som inte går att stoppa. Om jag får välja, är det en åkomma som jag helst slipper.

Jag har mest suttit på min rumpa och nöjesläst i helgen. Nu på kvällen var jag ute och red i 1½ timme med mammas granne. Underbart! Jag hoppas jag ska hinna/orka med åtminstone en ridtur till innan jag åker upp.

Om det blir så som jag tror, så kommer det bli en jobbig vecka. Vi kommer bara vara två veterinärer på stationen och något säger mig att det inte kommer bli lika lugnt som det var förra veckan.

Och jag har jour tre dagar av fem möjliga. Jag är alltså schemalagd för 88 timmar på en vecka.

Det ska bli skönt med 2 veckors ledighet innan skolan börjar.

En vecka kvar...

<< dåtid ~ nutid >>



© Lilla Mysan, 2008 om inget annat anges.