Jag kan säga, utan att tveka, att jag har haft sommarens bästa helg!
Jag fick vara inne på stationen och ta hand om smådjuren på fredagen och det var en lugn dag med nästan bara vaccinationer. Det enda som var jobbigt var värmen. Huset där stationen ligger är ett gammalt 50-talshus helt utan ventilation och när solen gassar in genom rutorna i det pyttelilla undersökningsrummet är man färdig att smälta bort vilken sekund som helst. När man har med katter att göra kan man inte öppna fönster för att få korsdrag hur som helst heller. Man vill ogärna ha en katt på rymmen så att säga...
Hur som helst så kastade jag mig in i duschen och packade i ett huj när alla patienterna var avklarade. Snälla, snälla mamma gick med på att byta bil under helgen så att jag fick låna hennes bil med AC. Jag var så tacksam att jag nästan grät.
Resan till Uppsala gick bra, men alldeles för långsamt. Särskilt de sista 500 metrarna hem till Kärleken där man bara får köra 30 km/h. Bah!
När jag ringde på hans dörr öppnade han nyduschad med bara en handduk kring sina höfter. Oh my oh my! Den mannen gör mig galen av åtrå!
Vi var båda två trötta, så vi blev inte så sena. Att få somna i hans famn igen, att höra hans röst viska god natt, att känna hans hud mot min fick mig att gråta av lycka. Igen.
Och alla vackra ord, vetskapen att han älskar just mig...
Efter en lång frukost på lördagen kom vi iväg till Mio där Kärleken beställde och köpte en ny soffa. Han har till och med bra smak när det gäller möbler! Jag tror det kommer bli superfint när soffan väl kommer. Tyvärr var det en leveranstid på ungefär åtta veckor. Tills dess får vi bädda med kuddar och täcken på golvet när vi ska se på tv hemma hos honom. Det är mysigt på sitt vis, det också.
Det var vidrigt varmt inne på Mio, så när vi kom ut i bilen igen vred vi på AC'n och åkte ut till Fjällnora för att sola och bada. Så skönt det var! Det enda negativa var alla människor. Herrejisses, jag tror hela Uppsalas befolkning befann sig i Fjällnora i lördags. Jag är inte van vid en sån trängsel på badplatser - här i krokarna finns det så mycket badplatser att ingen behöver trängas för att få plats.
Efter ett par timmar i solen och fleralet dopp bestämde vi oss för att vi fått nog och åkte hemåt.
Klockan 19 hade vi ett bokat bord på Trattoria Commedia där vi skulle fira att Kärleken nu klarat av sin aspiranttid och jobbat sina första pass som riktig polis samt att jag fått min första lön som distriktsveterinär.
Oh my gaawd, när den allra vackraste mannen någonsin tog på sig skjorta och väst hade jag bara lust att slita av honom kläderna. Igen. Hur kan denne undersköne man vilja vara med mig?!
Maten och vinet och framför allt servicen var fantastisk. Och de bruna ögonen på andra sidan bordet fick mig att glömma bort både tid och rum.
Vi tog en taxi hem och öppnade sedan en flaska vin i Kärlekens trädgård. Luften var sval och det doftade underbart från kryddlandet. Men i anständghetens namn kunde vi inte komma varandra tillräckligt nära där ute i trädgården. Inte utan att förarga grannarna.
Så vi tog med oss vår vinflaska in till sovrummet där vi tillbringade resten av kvällen och natten. Vinflaskan tömde vi medan vi svettades och pratade om allt från relativitetsteorier till familjerelationer. Vi somnade utmattade av sol, kärlek och vin.
Igår, söndag, skippade vi Fjällnora och åke ut till Hammarskog istället. Där var det inte lika mycket folk men minst lika skönt i vattnet. Vi blev inte kvar där en så lång stund, eftersom jag skulle åka hela långa vägen tillbaks till bästsverige och Kärleken skulle åka ännu längre till en stuga i Jämtland.
Jag ville verkligen inte åka. Jag ville aldrig släppa honom när det var dags att åka. Tillsammans med honom känner jag mig hemma. Som om jag hittat hem. Jag försöker trösta mig med att det bara är två veckor kvar tills jag åker hem för hösten.
Ja, just nu är Uppsala och Kärleken hemma.
Så det kan bli. Så fort det kan gå.
Hemresan gick bra. Jag satt och sniffade på huden på mina armar. Jag luktade som han. Jag vill alltid lukta som han.
Jag hann knappt kasta in mina väskor i husvagnen innan jag, bror, svägerska och Lillan tog bilen och åkte till en närbelägen liten sjö i skogen för att ta ett kvällsdopp medan solen gick ner bakom grantopparna. Det var helt ljuvligt! Spegelblankt vatten som var lika varmt som luften, solnedgång, svalor. Det var 25,5 grader varmt i vattnet. Om Kärleken varit där hade det varit fulländat.
Nu är det slutspurten på sommarjobbet - bara två veckor kvar. Eftersom vi bara kommer att vara två veterinärer resten av tiden kommer det bli mycket jobb och mycket jourer.
Låt mig säga såhär: när termometern utanför visar på 31 grader är det inte skönt att dra på sig gummistövlar, heltäckande galonrock och lång plasthandske och gynundersöka fem kossor. Hela jag var precis plaskvåt efter den pärsen! Jag kunde lika gärna ha gjort ett klädsim. Uäck!
Nu sitter jag här i min ensamhet en liten stund till innan resten av familjen kommer hemdundrande. Jag ska nog passa på att sätta mig ute i kvällssolen och svalka mig med lite glass och en bra bok. Så får det bli.
Jag saknar Kärleken så att det gör ont. Jag har aldrig längtat såhär. Jag tror att hösten kommer att bli magisk.
