Den senaste journatten var jobbig. Det blev inte många timmars sömn eftersom jag fick åka iväg mitt i natten och telefonen ringde med en orolig djurägare i andra änden precis när jag lyckats somna.
Migränkänningar som ett brev på posten på morgonen, så jag fick ta en tablett och vila en timme extra innan jag kunde åka till jobbet. Jag missade bara telefontiden, så det var ingen större skada skedd.
Gårdagen var i alla fall lugn. Det var en dag med nästan bara hästar. En massa vaccinationer, en besiktning (hur lätt är det att göra böjprov på en häst medan den hysteriskt slår efter flugor och bromsar? Inte särskilt faktiskt.), munkollar och sen utmanade jag min fågelfobi.
Jag var stolt över mig själv efteråt, men medan jag gick omkring i fågelhuset med 18 000 flaxande höns omkring mig var jag inte så tuff vill jag lova! Jag stirrade stint ner i golvet, stängde av öronen och låtsades att det inte alls flaxade och yrde av fåglar runt mig.
Vad jag gjorde i ett fågelhus? Jo, jag tog salmonellaprover. Det gör man genom att man trär på sig särskilda, töntiga tossor på fötterna och sen spankulerar man omkring i fågelhuset och trampar i fågelskiten och sen tar man av sig tossorna och skickar iväg till ett labb.
Och för detta har jag spenderat 5½ år i skolbänken...
På kvällen åkte jag in till stan och fikade på fiket vid bron med kontaktmannen (som är en kvinna och ingen man) och extramamman från behandlingshemmet. Ååh, vad det var gott att se dom igen!
Vi blev sittande i två timmar och pratade om allt mellan himmel och jord och skrattade så vi grät. Det är så himla skönt att bara vara vanlig! Jag är så glad att jag haft (och till viss del fortfarande har) dessa två kvinnor i mitt liv! De har betytt (betyder fortfarande) enormt mycket.
Idag har det varit ännu en lugn dag på jobbet. Jag har skrivit en remiss, lite e-recept, tittat på två kor med juverinflammation, vaccinerat en hund och tittat på en hostande häst. Jag var hemma kl 14. Fy sjutton så skönt!
Jag fick lönebeskedet idag. Höhö, jag har jobbat en del och då tjänar man lite pengar... Jag får ut 3½ ggr så mycket pengar som jag får (låna) av CSN. Det är något jag skulle kunna vänja mig vid. Fast det är klart - det är inte värt det ändå - jag har jobbat för mycket för att det ska kännas riktigt bra. Jag jobbar hellre mindre och tjänar mindre. Faktiskt.
Nu sitter jag här på språng hem till bästvännen. Jag ska bara slänga på mig lite mascara innan jag åker.
Jag har tagit lite kort under dagen. Jag kommer inte hinna lägga ut dom innan helgen - jag ska ju åka till Uppsala imorgon.
Och på tal om detta har jag bestämt mig för att döpa om Polisen. Han är förvisso polis till yrket, men för mig är han så mycket mer. Från och med nu kommer han få heta Kärleken!
