Jag hann inte ens skriva klart gårdagens uppdatering innan jourtelefonen ringde. Jag blev alldeles kallsvettig när jag hörde att det handlade om en sårskada på häst. Inte en till!
På väg ut gick jag igenom i huvudet vad jag skulle göra steg för steg. Jag ringde för att få lite moraliskt stöd av chefen också. Hon är bäst, min chef!
Det var ingen allvarlig sårskada den här gången. Inte så att hästen behövde sluta sina dagar i alla fall. Men ett tiotal stygn blev det ändå. Dessvärre var hästen ganska stickkänslig och stegrade sig när jag försökte sticka i den. Jag fick dunka på med bra mycket lugnande och smärtstillande för att det ens skulle vara möjligt att lokalbedöva runt sårkanterna. Men när jag väl lyckats få i en kvaddel var det inga problem, då var det bara att fortsätta bedöva runt om i det som redan var bedövat. Och sen var det bara att tråckla ihop. Ett rejält bandage blev det också och strikta förhållningsregler till hästägarna. Det kommer nog gå bra.
Jag kom hem strax efter tolv och somnade som en klubbad myskoxe. Klockan 05.50 ringde jourtelefonen igen. En kalvningsförlamning. Behöver jag säga att jag var trött? Kossan var dessutom riktigt dålig. Återstår att se om hon överlever.
Resten av dagen har jag tillbringat på stationen där jag pysslat med smådjuren. Det har gått bra. Men jag har för bedrövligt ont i revbenen på vänster sida. Det var inte bara knät som fick sig en törn under tisdagens kalvning, revbenen fick sig en rejäl smäll de också. Inte tror jag att jag fått något fraktur, det är nog bara en muskelsträckning. Men ont gör det hur som helst. Ja, buhuu, stackars mig!
Nu är jag ledig hela helgen och jag ska bara njuuuuta! I kväll har jag suttit ute och druckit öl och vin på verandan. Jag har också lyssnat på barnvisor med Lillan. Mors lilla Olle är en riktig hit!
Partnerns systerdotter och hennes två barn är här på besök. Så nu är det verkligen fullt hus. Sex vuxna, tre barn, en hund och tre katter. Jag är SÅ glad att jag har en husvagn att gå undan till. Det blir liksom lite mycket ibland.
Men jag och den 10-åriga flickan hoppade i alla fall twist idag. Det har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Det var riktigt roligt.
Nu ligger jag nere i min husvagn och dricker öl och äter chips och har det lugnt och skönt. Som en äkta trailertrash :-D
Jobbtelefonen stängde jag just av, eftersom det ringer djurägare på vinst och förlust och hoppas få tag på en veterinär. I stället för att ringa den som har jouren... Jag är LEDIG! Och där med basta!
Imorgon ska jag först sova tills jag vaknar och sen åka in till stan och börja packa ihop mina saker hos exmannen. Uff, det är så himla, himla jobbigt att veta hur tufft han har det. Och det finns absolut ingenting jag kan göra åt det. Det är bara han som kan göra något åt sitt liv.
Förövrigt är jag glad att jag inte hämtade hem valpen Pussel. Det hade inte varit snällt mot den lille sötnosen att kånka omkring på honom i bilen hela dagarna och halva nätterna och sen inte ha ork att träna är man är ledig. Jag har ju Sveriges vackraste Polis istället (vilket är tusen gånger bättre).
Som jag saknar så kopiöst. (Jaaa, jag vet att jag tjatar!) När jag ser på honom blir jag varm och mjuk och lycklig i hela kroppen, samtidigt som det liksom isar i magen. Hur kan man vara så vacker som han?! Så vacker, från insidan och ut. Jag vill ha honom nära!
