Resan hit till Uppsala var lugn och händelselös. Jag läste lite på tåget och försökte sova, men längtan efter min Polis fick det att spritta i hela kroppen.
När jag fick syn på honom inne på stationen slog mitt hjärta trippelslag och magen åkte bergochdalbana. Han är så vacker! Hans bruna, skrattande ögon och glittrande leende.
Så var jag i hans famn och han doftar som bara han kan. Hans starka armar, min kind mot hans bröst, hans mjuka läppar mot mina.
Vi svettades i hans bil på vägen hem och vi fortsatte svettas hemma hos honom. Min hud glöder när han rör mig och varenda hårstrå på mina armar reser sig. Känslan så stark att jag måste gråta. Han ligger svettig bredvid mig i sängen och jag gråter och skrattar mellan tårarna för att jag saknat så och längtat så och hans doft är överallt och jag vill aldrig, aldrig vara utan honom så länge igen.
Vi svettas i hans bil igen medan vi åker hem till mig och vi fortsätter att svettas även här.
Medan kycklingen lagade sig själv i min ugn somnade vi på soffan, jag med huvudet på hans axel, omsluten av hans doft.
Nu är min Polis på jobbet hela natten och jag sitter här med läppar som är nariga och svullna men lycksaligt leende.
