Igår hälsade jag på bästvännen och hennes lilla bebis i grannstaden. Ljuvliga lilla unge! Så söt, så söt! Det är en stor ynnest och ära att bästvännen har bett mig vara fadder åt underverket. Såklart jag vill!
Jag hade med mig en pyjamas med kor på (såklart) och en liten fleecetröja med broderier på. En CD med barnsånger fick hon också.
Att hänga över tant Mysans axel var fina grejer det. Och det passade mig alldeles utmärkt också, då kunde jag passa på att sniffa på henne och pussa på hennes huvud. Efter ett tag blev lilltjejen hungrig och började böka runt efter tutte där på min axel. Hon hittade ingen... Däremot satte hon "tänderna" i min hals och satte igång att suga för kung och fosterland. Vampyrunge! :-) Undrar om Polisen kommer tro på mig när jag säger att det är en bebis som gjort sugmärke på halsen...
Idag var det dags för jobb (och jour) igen.
Första resan gick till en naturbruksskola och en ko med kalvningsförlamning. Eftersom hon legat så pass länge och fått kalk flera gånger, tog jag ett blodprov på henne för att se så att det verkligen är kalkbrist hon har. Jag kollade också så att hon inte hade några muskelskador eller liknande genom att analysera muskelenzymvärden i blodet. Hon fick sitt kalk utan problem och sen bar det av till nästa gård.
Där fanns det en ko som inte hade klarat av att äta så mycket som hon behöver för att kunna mjölka så mycket som hon gör. Jag undersökte henne noga för att utesluta underliggande orsaker till att hon äter lite dåligt. Jag kunde inte hitta något, så hon fick kortison.
På vägen till nästa ställe svängde jag in till mamma och käkade lunch, eftersom det var på vägen.
Efter en snabb lunch åkte jag och vaccinerade två hästar.
Eftersom det var nästan en timme tills att djurägaren på nästa ställe skulle komma till stallet åkte jag hem till mamma och fikade och skrev journaler.
På nästa ställe var det en häst med någon mystisk hudåkomma som jag inte vet om det var ett infekterat sår eller en hudinfektion. Eftersom det varade sig och var allmänt äckligt i området för lymfknutorna mellan käkvinklarna tog jag ett prov från sårsekretet. Framför allt för att se vad för bakterier som växer där, men också för att utesluta kvarka. Jag har inte alls någon stark misstanke om kvarka, det finns inga andra kliniska symtom som indikerar en sån diagnos. Men det vore dumt som fasen att missa en sån diagnos, kan man säga... Hästen fick också behandling med penicillin.
Jaha, så var det dags att åka tillbaks till stationen.
Jag hann knappt sätta mig förrän jourtelefonen ringde. Det var en ko med kalvningsförlamning (igen). Så det var bara sätta sig och åka. Även den kon hade fått kalk tidigare, så jag tog ett prov på henne för att kolla att det verkligen är kalkbrist. Sen fick hon sitt kalk och jag kunde åka tillbaks och sätta mig med journaler och pappersarbete.
Jag var nästan klar med alla prover och journaler på stationen när telefonskrället ringde igen. Och min värsta mardröm besannades: en häst med kolik.
Det kom många svärord över mina läppar när jag lagt på.
Jag ringde till en kollega för att få lite pepp och goda råd innan jag åkte iväg ut till hästen.
Den hade riktigt ont i magen, stackaren. Jag undersökte den och den var inte cirkulatoriskt påverkad och den hade inte feber. Men det var alldeles tyst i magen. Den fick smärtstillande medicin och en bolusdos B-vitamin intravenöst. Hästen ville lägga sig ner hela tiden och vi fick skrika och smacka på den för att den inte skulle drösa ihop medan jag höll på med den. Jag försökte få ner en slang ner i magsäcken på hästen för att se om den var överfylld och hälla i lite vatten och paraffinolja om den inte var det. Jag lyckades inte få i slangen. Däremot lyckades jag ha sönder ett kärl i näsan och blodet det rann och rann och skvätte. Det var blod överallt. Stackars lilla hästen! Jag gick även in rektalt för att känna om hästen var förstoppad eller hade tarmvred eller liknande. Jag kunde inte känna något konstigt alls.
Hästen mådde lite bättre efter behandlingen och det bullrade lite om tarmarna när jag åkte. Djurägaren fick stränga order om att höra av sig inom två timmar om hästen inte var bra. De har inte ringt, så jag antar att allt är bra.
Gudars, vilken anspänning!
Men jag var ganska nöjd när jag åkte därifrån. Jag menar, jag dödade inte hästen i alla fall.
Nu ska jag trilla ner till min husvagn och sova! Och hoppas på att telefonen håller tyst inatt!
Om 9 dagar kommer jag äntligen få träffa min älskade Polis. Det var 10 dagar sedan vi sågs. Eftersom våra ledigheter går lite i varandra bestämde vi igår att jag ska ta tåget upp efter mitt jourpass nästa torsdag. Sen åker vi gemensamt ner med min bil (som står kvar i Uppsala, eftersom jag körde brorsans gamla bil hit ner) på lördagen och sen tar han tåget upp igen på onsdagen veckan därpå. På så vis får vi nästan en hel vecka tillsammans. Visserligen kommer han jobba lite på torsdagsnatten när jag är i Uppsala och jag kommer jobba på tisdagen när han är här. Men ändå...
Inte visste jag att saknad kunde göra fysiskt ont!
