... har mestadels ägnats åt arbete. Telefonen var tyst hela natten, men det vore en överdrift att säga att jag sovit särskilt gott eller särskilt mycket. Mardrömmarna har avlöst varandra och jag har vaknat av att jag tyckt att telefonen har ringt fast den inte har det.
Jag åkte in till stationen på morgonen för att läsa av några mjölkprover och svara lite i telefon. Det var lugnt och skönt.
Kring klockan 9 ringde de från norröver i distriktet om en ko med juverinflammation. Så det var bara att sätta sig i bilen och åka.
På väg ut ringde det en kattägare som var bekymrad över sin katt som kräktes och hostade och betedde sig allmänt mystiskt. De var så pass oroliga att de gärna ville komma in med katten. Jag lovade att ringa upp när jag var klar med kossan.
Juverinflammationen klarade jag upp utan problem och när jag var på väg tillbaks till stationen ringde jag upp kattägaren och sa att jag var på gång.
Innan kattägarna kom hann jag skriva journal och sätta mjölkprover. Men jag hann inte äta frukost så jag var ganska hungrig.
Katten var inte speciellt sjuk. Det klassiska med en katt som beter sig så är att det sitter ett grässtrå i svalget på den. Så när jag inte kunde hitta något annat fel på den, sövde jag den och gjorde en ordentlig undersökning av munhåla och svalg. Jojomensan, nog satt det ett långt grässtrå fast långt där nere. Upp kom det med hjälp av en peang. Kattägarna nästan grät av lycka. Tänk så lätt det är att göra någon lycklig :-) Sällan har väl ett grässtrå haft så stor betydelse för någon människa.
Grässtrån i svalg är något av det roligare. Katten kommer in och är dålig. Man söver den, plockar ut grässtrået och katten är frisk. Instant repair, så att säga. Lagad!
Jag hann inte ens klart med den katten förrän en annan orolig kattägare ringde om ett sår. Hon var också väldigt orolig för sin katt och vill gärna komma in.
Jag hann springa bort till lanthandeln och köpa lite yoghurt, en kexchoklad och lite knäckebröd till frukost innan de dök upp med den katten.
Det var en rejält sår och den underliggande muskulaturen var blottad, så jag fick söva den katten också och göra en ordentlig rengöring och sårrevision innan jag sydde ihop såret.
Medan jag satt och skrev journal ringde det flera djurägare som mest ville ha råd vad de skulle göra med sina djur. En katt skickade jag vidare till Blå Stjärnan, en hundägare rådde jag till att sänka dosen av den nyinsatta medicinen. Det var till och med en djurägare som ringde och frågade vad hon skulle göra åt sitt djur som tappade så mycket päls. Alltså, det är midsommarafton. Jag vet inte, är det så himla akut att man måste ringa på jourtid för att fråga om råd om sånt?
När allt pappersarbete var klart åkte jag hemåt. Bror, svägerskan, Lillan och Exmannen hade kommit hit och de skulle just till att fika. Så lägligt, eftersom jag var vrålhungrig och kaffesugen.
Jag hann sätta mig ner och ta ett bett av rabarberkakan när telefonen ringde. Det var en hundägare med en dålig valp. Den var inte livshotande dålig, men såpass att den behövde vård så snart som möjligt. Så jag fikade klart, sen åkte jag till stationen igen.
Bara när djurägaren förklarade valpens symtom via telefon ploppade det upp en diagnos i mitt huvud, nämligen juvenil cellulit. Och när valpen väl kom, såg det ut exakt som på bilderna i hudboken och alla kliniska symtom fanns där. Jag har aldrig varit med om större lymfknutor! Den lilla sötnosen hade jätteont i ansiktet. Så den fick höga doser kortison och även antibiotika. Hoppas verkligen att den kryar på sig. Det bör den ju göra. Jag är säker på min diagnos. Och jag är så nöjd över att jag kom ihåg NÅT om hud och att just den ovanliga sjukdomen som det knappt står nåt om i böckerna hade fastnat.
Jäklar, jag har nog världens bästa och roligaste jobb!
Sen dess har det varit lugnt. Det har inte ringt någon på hela kvällen och jag har kunnat äta i lugn och ro. Inte blev det sill och nubbe för min del, men väl sill och lättöl. Det duger gott åt mig.
Efter maten blev jag så trött att jag nästan somnade sittande upp vid matbordet. Jag blev tvungen att gå och lägga mig. Jag somnade som en klubbad och sov i över en timme. Nu känner jag mig som en ny människa. Tänk vad sömn och mat kan göra underverk!
Jag har just kört hem Exmannen och mamma, Partnern och jag sitter här i vardagsrummet. Mamma läser, jag sitter med min laptop och Partnern med sin. Lugnt och skönt.
Jag hoppas att telefonen håller sig tyst i natt också. Imorgon bitti kl 8 går jag av mitt pass. Så om ingen ringer och väcker mig ska jag sova tills jag vaknar imorgon.
