Jag sitter just nu i min sunkiga husvagn och slösurfar. Hur tufft är inte det, höhö!
Jag hade riktig ångest inför sommarjobbet igår och imorse. Jag kan bara inte begripa hur det ska gå med mina resor ute på bygden.
När jag kom till jobbet imorse fick jag reda på att jag skulle vara inne på kliniken och ta hand om smådjuren. Det går inte att beskriva hur lättad jag blev!
Så idag har jag:
- Vaccinerat x antal hundar. - Röntgat höfter. - Dragit ut en mjölktand utan att svimma. Den satt som berget och det tog en evinnerlig tid att få ut den. Jag var riktigt stolt och nöjd när jag fick ut den i ett stycke. - Rakat hotspot. - Dränerat blodöra. - Behandlat sårskador på två katter. - Skrapat efter rävskabb och demodex. - Tittat på en hund med mystisk klåda.
Det har blivit en del papperarbete och pyssel med e-recept, smartcard, överlåtelser och icke-fungerande mobiltelefoner.
Imorgon ska jag dra ut på bygden med min röda distriktsveterinärbil. Hujedamej! Det kommer gå åt fanders!
Saknar och längtar efter Polisen så att jag kan bli helt galen. Hur kan man bli så beroende av en annan människas närhet? Hur kan man älska såhär utan att gå sönder?
