Jag lovar, jag ska aldrig mer säga att det är ett mirakel när jag inte har ont i magen. Igår var det för jävligt! Och konstigt att det onda kom efter "perioden".
Efter att ha tillbringat en hel dag i en stekhet bil var min hjärna helt kokt igår kväll. Först åkte jag de 7 milen hem till bror i min bil utan luftkonditionering. Därefter åkte vi 17 mil i hans bil utan luftkonditionering till Norrköping för att hämta hans nya bil. Naturligtvis blev vi stående i bilkö i nära på en timme i Stockholm.
Brorsans nya bil har AC. Min bror körde sin nya bil hem. Jag körde de 17 milen tillbaks i hans gamla bil utan luftkonditionering. Och blev sittande i bilköer 1½ timme i Stockholm medan solen gassade och avgaserna gjorde det omöjligt att veva ner rutorna.
Påminn mig om att ALDRIG flytta till Stockholm! (Som om jag någonsin tänkt tanken...)
Just det, sen var det de 7 milen tillbaks till Uppsala igen...
När jag kom hem kom magsmärtorna helt plötsligt. Fy satan i gatan! (När Svägerskan födde Lillan svor jag på att aldrig mer gny över magont, men det går inte att låta bli. Buhu!) Polisen var orolig och ville att vi skulle åka till sjukhuset. Klockan två inatt gav jag med mig och ringde gynakuten för att höra vad de tyckte. De två Dexofenen och Alvedonen jag tagit hade inte haft någon som helst effekt.
På gynakuten var de, som vanligt, helt otroligt rara och gulliga! Jag fick komma in på ett rum med en gång och när jag skickat hem Polisen för att sova fck jag träffa en läkare. Gynundersökningen gick jättebra. (Fasen, jag börjar ju få rutin på det här.) Ultraljudet på äggstockarna såg helt normalt ut. (Ändå är det alltid, alltid höger äggstock som gör ont så ända in i bänken.)
Jag fick två doser morfin iv, sen kunde jag sova några timmar innan smärtan återkom och jag fick en tredje dos. När jag vaknade till liv i förmiddags hade jag inte särskilt ont längre. Jag fick två Alvedon och en Dexofen, lite lunch och sen fick jag åka hem i väntan på laparaskopin som ska göras när det blir min tur i kön.
Jag trodde aldrig jag skulle ta mig hem! Pupiller små som råttlortar efter morfin och Dexofen, helt radiostyrd av morfin- och Dexofenrus, illamående av morfinet, yrsel, törst och hetta. På detta en åktur i en bastu till buss. Behöver jag säga att jag stupade i säng när jag kom hem?! Jag sov som en medvetslös i tre timmar.
Nu ligger Polisen i min säng och snusar och sover. Han är också trött efter nattens bravader. Han har dessutom jobbat idag i hettan. Tur de har AC i polisbilarna!
Imorgon är det jag som ska ligga på stranden och sola och bada! Basta!
