Vakna tidigt, vända sig om i sängen och lägga armen kring en svettfuktig midja, lukta en stund på en mjuk hals. Ligga kvar så och småslumra tills morgonljuset blir för obarmhärtigt.
Se ett par morgontrötta, allergiska bruna ögon på andra sidan bordet under frukosten.
Att krypa ner i sängen igen och svettas tillsammans medan solen stiger högre på himlen.
I bilen till Solna ha en varm hand i min. Starka, vackra armar. Glittrande leende. Höra entusiasmen när han berättar om Polishögskolan, om de "skådespel" vi får se under dagen, om de fina gamla polisbilarna.
Sitta på gräsmattan i solen och svettas. Vända mig om och se en fantastiskt sexig och vacker man, så vacker att halsen snörs ihop och det värker och pulserar i magen, som att åka bergochdalbana. Och inse att det är mannen som jag delar säng med.
Att sitta i en stekhet bil och han tar av sig sin svarta t-shirt och sitter med bar överkropp. Hans hand högt upp på mitt bara lår. Det går för långsamt att köra lagligt, vill hem snabbt.
Alla kläder i en hög på golvet i hallen och vi fortsätter svettas tillsammans i hans säng medan solen strilar mellan persiennerna och han är så vacker att jag vill gråta.
Och jag vill gråta för att jag, mot bättre vetande, håller på att bli kär i Uppsalas vackraste polis. Och jag vill gråta för att han inte är min. För att han bara är till låns.
