Jag måste säga att jag kom oväntat lindrigt undan den här gången. På fredagen låg jag i princip hela dagen, men det berodde mest på att jag blir helt sänkt av all Dexofen. Jag låg i sängen och läste ut Gregorius av Bengt Ohlsson. Mycket läsvärd indeed! Igår behövde jag bara ta en halv Dexofen (dvs 50 mg) och jag hade inte ett dugg ont. Eller ja, om man jämför alltså. Ett par riktiga körare framåt kvällen, bara.
Jag sitter här och häller i mig en snabb kopp kaffe och tuggar i mig ett par mackor innan det är dags att bege sig sydvästerut för en veckas jobb som smådjursveterinär på distrikt. Mamma och Partnern är bortresta, så jag är dessutom hus- och kattvakt. Siska har följt med på resan. Hu, det blir nog lite läskigt att bo ensam i ett stort hus på landet utan hund.
Igår fick jag äntligen träffa grannen som återvänt till civilisationen från Värmlands djupa skogar, om än så bara för några dagar. Aww, det var alldeles för länge sen vi sågs!
Vi tog en tur ner till stan där vi fikade lite och pratade mycket och sen gick jag bärsärk inne på Skopunkten och köpte på mig sommarskor för nästan allt mitt guld.
Kameran höll på att ge upp andan (eller snarare batteriet), så jag blev lite stressad (för vem orkar byta batteri?!). Därför är korten... hmmm... inte så bra. *tittar i taket*
Jag gillar den lilla dragkedjan där på sidan. Då får man stå ut med kilklack (som jag inte gillar).
Ja, jag gillar nitar :-) So?
De här skorna var fantastiskt sköna. Och jag tycker de är toksnygga!
På kvällen var jag hembjuden till Polisen på middag tillsammans med hans syster och syskonbarn samt en gammal barndomskompis till honom. Det var rysligt trevligt! Men AAWWW vilken (ljuv?) tortyr det är att sitta bredvid den mannen i en soffa utan att ha möjligheten att hångla upp honom. Pust! Huff, hur ska jag kunna hålla mina syndiga fantasier i schack hela den här veckan?!
Förövrigt har jag lyckats förvandla en hopplös situation till en, för mig, win-win-situation. Fasen vad jag är bra! (Men om man synar situationen i sömmarna inser man att det egentligen är en lose-lose-situation, men eftersom jag är en obotlig optimist vägrar jag att se det så. Sådetså!)
