Nu får det gå som det går. Jag kan inte plugga mer än såhär. Vår lärarinna ligger på sjukhus, så vi har inte kunnat fråga om saker som är lite oklara.
Försöker förstå mig på matten, vi håller på med derivator av sammansatta funktioner, gränsvärden och trigonomertri. Har tenta nästa fredag. Får magknip av att tänka på de 5 veckorna fram till påsk. Det bli INTE kul! Har ändå börjat räkna ner. Det är bara 50 skoldagar kvar tills den här terminen är slut. Sen blir det högskole- eller universitetsstudier. Och det börjar närma sig att söka in. Har värsta beslutsångesten. Högst på listan står ju såklart vet.högskolan i Uppsala, men sen...?! Om jag bara skulle lyssna på hjärtat, så blir det nån biomedicin eller molekylärbiologi i Stockholm eller Uppsala. Jag vill prova mina vingar. Vill flytta och bo ENSAM, ha något som bara är MITT. Se om det bär. Jag flyttade ju hemifrån direkt hit till den här lägenheten där Mannen och jag fortfarande bor. Visst trivs jag här och skulle inte ha nåt emot att vara kvar, men så är det nåt annat... Nåt som ropar i mig. Att stjäla tillbaka min tid och återuppfinna mitt liv. Att förverkliga mitt liv. Att vidga vyerna. Den rädda och praktiska sidan av mig säger att jag ska söka till Göteborg istället och dagspendla fram och tillbaka. Mycket mer praktiskt, både ekonomiskt och känslomässigt. Ingen separation från Mannen i X antal år och inga utgifter för boende osv. Men det är ju inte det jag VILL. Å andra sidan vet jag inte om jag VÅGAR bryta upp.
Det kanske låter som om jag och Mannen inte har det bra, som om jag vill flytta ifrån honom. Det vill jag inte. Just därför vore det "lättare" att välja Göteborg. I fem år har han väntat på mig, på att jag ska bli klar med mig och min behandling och kunna satsa på oss igen. Och när jag nu är klar och redo att ta emot livet, så "drar" jag bara. Det känns som om jag är "skyldig" honom något. Vi har pratat så mycket om det och trots att han säger att han visst skulle vilja att jag stannade kvar, så är det ändå ok om jag väljer att åka.
Ja, vårt förhållande är ett kapitel för sig. Hur är det egentligen? Det ska jag avhandla en annan dag.
Förövrigt: Idag köpte jag en bit ungnötslever i delikatessaffären som jag gav lilla katten, Smilla. Blä, tyckte hon :-) Hon äter bara sånt som mamma äter och det är INTE kött. Fisk och räkor är ok, ost och mjölk också, men inte däggdjur eller kyckling :-) Nåja, mamma äter ju inte kattmat, men det går ner ändå.
